logo
Check out our best work:
Mats Liljerehn | Det sociala intranätet kan förändra kompetensbegreppet. En ledningsfråga eller individens ansvar?
304
post-template-default,single,single-post,postid-304,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,side_menu_slide_from_right,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive

Det sociala intranätet kan förändra kompetensbegreppet. En ledningsfråga eller individens ansvar?

Det sociala intranätet kan förändra kompetensbegreppet. En ledningsfråga eller individens ansvar?

Vad är kompetensen för en organisation? Är den alltid kopplad till en eller flera personer? Det sociala intranätet kan öppna för en omdefiniering av kompetensbegreppet.

Betraktar vi kompetensutveckling inom organisationer, så finns det alltid en arbetsuppgift, gemensam för gruppen. Hur den ska utföras är föremål för tolkning och när något ska tolkas finns utrymme för konflikt. (Granberg & Ohlsson, red., 2011). Här finns naturligtvis en maktdimension: vem har tolkningsföreträdet? Ledningen kan vara ett svar, ett annat de informella ledarna (Ohlsson, 2004).

Hur denna makt sedan utövas ser jag som en nyckelfaktor för resultatet. Detta skulle dessutom kunna vara relativt oberoende av den process som ligger till grund för utförandet av arbetsuppgiften. För i tolkningsföreträdet ryms även tolkningen av själva processen och där kan ytterligare dolda maktstrukturer finnas.

Men hur förhåller det sig då med kompetensen? Kanske sociologins teori om den sociala positionen kan tjäna som en parallell. Arbetsgemenskapen kräver ett antal kompetenser för att kunna utföra sin ålagda uppgift. Till detta krävs ett visst mått av individuell kompetens hos de medverkande i gemenskapen. Denna kompetens är nödvändig för slutresultatet, men är samtidigt (oftast) inte personligt knuten. Den position i ”kompetensmatrisen” som personen håller kan vara personligt konstituerad, men inte personlig, dvs. individen påverkar rollen, men är inte lika med positionen. Kompetensen kan i så fall ersättas.

Men när en individ ersätter en annan (och den efterföljande kan ha en annan profil), så kommer det trots allt påverka de övriga i gruppen. Följden blir en anpassning – som ibland ges etiketten gruppdynamik. Om vi anser att detta resonemang håller, då skulle man kunna (i detta fall) betrakta kompetensen som en (social) position. Jag anser således, att kompetensen kan betraktas som en position eftersom kompetensen (i vissa fall) skulle kunna ersättas med gruppens samlade kunnande, eller som Säljö (2005) är inne på, ett medierat kunnande. Det skulle i så fall alltså inte vara nödvändigtvis att en person återbesätter positionen, och därmed uppfyller den ”kompetenskvot” som anses behövas i gruppen (för att gruppen ska nå sina mål). Kompetensen har då blivit en position, ett objekt. Det sociala intranätet ger gruppen en potentiellt mycket större möjlighet att interagera med omgivningen utanför gruppen och inhämta mer kunskap.

Det är inte längre möjligt att använda invanda tankemönster, när vi inte längre definitivt kan placera fenomenet kompetens inom en organisation, grupp eller individ. Eller som Säljö (2005) uttrycker det, att kompetensen förändras när de virtuella och kognitiva processerna i allt högre grad externaliseras .

Kommer kompetensbegreppet att förändras? Troligtvis har det redan förändrats, det är snarare referensramarna och management-litteraturen som inte gjort det. Ett lyckat införande av ett socialt intranät är kopplat till förmågan att se medarnetarnas förändrade potential. Resonemanget i denna artikel är en del av pusslet.

Referenser:

Granberg, O. & Ohlsson, J., red. (2011). Organisationspedagogik – en introduktion. Lund: Studentlitteratur.

Illeris, K. (2007). Lärande. Lund: Studentlitteratur.

Säljö, R. (2005). Lärande & kulturella redskap: Om lärprocesser och det kollektiva minnet. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

No Comments

Post A Comment