logo
Check out our best work:
Mats Liljerehn | Mål och målformuleringar
118
post-template-default,single,single-post,postid-118,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,side_menu_slide_from_right,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive

Mål och målformuleringar

Mål och målformuleringar

Jag tillhör dem som tror att en strikt målstyrd verksamhet inte är den optimala. I denna uppfattning får jag får visst stöd av Ellström (1992) som i en passus i boken Kompetens, utbildning och lärande i arbetslivet diskuterar mål under rubriken Måste det finnas mål för att vi ska kunna lära? Mål och målstyrning används ibland som ett mantra i organisationer, men finns detta “mål-fokus” i den verkligheten som vi studerar och på den nivå som lärandet sker?

Kanske är det så att målen som sätts upp i/för organisationen är efterkonstruktioner, dvs de har formulerats retrospektivt? Här stöter vi på ett problem; många med erfarenhet av arbetslivet uppfattar mål som en referenspunkt som gäller för tillfället eftersom mål i många organisationer omformuleras under tiden som en uppgift utförs och/eller omtolkas (formellt eller informellt) under arbetets gång. Som Ellström retoriskt frågar sig; om målen är oklara eller omformuleras under tid, hur kan de då styra handlandet? (1992, sid 79) Här kan man också ställa sig frågan, hur påverkar detta fenomen handlingsutrymmet? Och vad har det för effekt på lärandet? I detta sammanhang väljer jag att i min studie se avsaknad av, eller oklart formulerade, mål som en fördel för individen (ökat handlingsutrymme) och en förutsättning för lärande i ett icke-rationalistiskt perspektiv (Ellström 1992, sid 80).

Ref:

Ellström, P. (1992). Kompetens, utbildning och lärande i arbetslivet: problem, begrepp och teoretiska perspektiv. (1. uppl.) Stockholm: Publica.

No Comments

Post A Comment