logo
Check out our best work:
Mats Liljerehn | Sustaining vs. disruptive technologies
103
post-template-default,single,single-post,postid-103,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,side_menu_slide_from_right,qode-theme-ver-10.1.1,wpb-js-composer js-comp-ver-5.1.1,vc_responsive

Sustaining vs. disruptive technologies

Sustaining vs. disruptive technologies

Det kan finnas ett behov av att klassificera tillämpningarna inom sociala medier. Det tycks mig som om det ibland är oklart vad som är e-learning, distansutbildning och sociala medier när det gäller lärande och kompetensutveckling. I en bok från 1997 så lägger Clayton M. Christensen grunden för en intressant teori för teknikutveckling som är relevant även i dagens internetbaserade värld, där ny teknik eller tjänst lanseras på löpande band. Christensen lanserade i boken The Inventor’s Dilemma begreppen sustaining technology och disruptive technology i en bok som tittar på varför tekniskt överlägsna företag ibland ändå förlorar marknadsandelar eller misslyckas helt (1).

I boken Distance and blended learning så plockar författarna upp begreppen och applicerar dem på dagens internetålder och ger exemplet att en dator är upprätthållande teknologi (sustaining technology) medan internet är ett exempel på upplösande teknologi (disruptive technology). Datorn är upprätthållande (sustaining) eftersom den hjälper oss att utföra uppgifter fortare, medan internet är upplösande (disruptive) eftersom där skapas nya tjänster som kanske inte är bättre, men mer anpassade till kraven.

Kanske är det så, att vissa internetapplikationer är sustaining medan andra är disruptive. En community, t ex ett diskussionsforum av traditionellt snitt, är sustaining, medan ett social media, som t ex Twitter, kan vara disruptive (1). Men varför klassificera internetapplikationer? Finns behovet? Jag tror att det alltid är bra att ha en karta i handen, särskilt i vetenskaplig text, så att läsaren kan orientera sig (även om denne inte behöver tycka att kartan är bra ritad).

(1) ett eget exempel som jag minns är från sjuttiotalet och kampen mellan videoformaten Betamax och VHS, där den överlägsna Betamax fick stryka på foten.

(2) Twitter är en internetapplikation där användaren endast kan skicka textmeddelanden som är maximalt 140 tecken. Den enda “feature” som finns är att länkar kan skickas i texten och att det är lätt att skicka vidare (cirkulationen av meddelanden är enkel). Således är Twitter tämligen “fattigt” men har tack vare sin enkelhet och tillgänglighet via mobiltelefonen, vuxit sig stort.

Sustain: upprätthålla.
Disrupt: splittra, söndra, upplösa.

Ref:

Christensen, C.M. (2003[2000]). The innovator’s dilemma: the revolutionary book that will change the way you do business. New York: HarperBusiness Essentials.

Latchem, C.R. & Jung, I. (2010). Distance and blended learning in Asia. New York: Routledge.

Tags:
No Comments

Post A Comment